HISTORIEN OM HANNU

 
Som jag nämnde i mitt allra första inlägg här, så har en av mina största drömmar sen jag var liten varit att vi skulle ha en husbuss. Jag ville ha Svensson-semestern med bad i sjöar, kortspel under regniga kvällar, grillad mat, fiske, nya städer. Jag ville bo i bilen under somrarna. Någon husbil köpte vi aldrig ( istället hyrdes en Chrysler Voyager för en resa till Danmark men det är ju inte riktigt samma sak, ni vet? ) så för några år sen bestämde jag mig för att uppfylla min egen dröm. Jag jobbade mycket under sommaren, la undan pengar och letade igenom hela nätet efter en gammal folkvagn. Jag hittade en uppe i Uppsala, med trasiga balkar, knappt någon inredning och mycket rost för sju tusen. Stackarn var målad röd nertill och neongul upptill. Men jag hade bestämt mig för att jag skulle ha en gammal hippievan så jag tänkte att " äsch, lite jobb är det värt ". Budgivning blev det i alla fall och jag drog mig ur när mitt bud på åtta och ett halvt tusen höjdes. Anledningen? Jag snubblade över en annan folkvagn när jag på måfå scrollade igenom dom nya annonserna för dagen, för mycket mindre pengar, i Eskilstuna. Annonsen hade hunnit vara uppe i tio minuter innan jag ringde till mannen och sa att jag ville ha bilen. Sagt och gjort, jag och pappa åkte en timme senare till Eskilstuna. När jag gick längs grusvägen slog hjärtat snabbare. Jag rundade hörnet på den gamla byggnaden och där stod han. Världens finaste buss. Jag blev kär. För att vara en så pass gammal bil så har han knappt någon rost, alla fönster är hela och han är gräddvit. Det tog kanske högst tjugofem minuter, sen hade jag köpt honom. Han var min. Bara min.
 
 
 
 
 
 
 
VW - VW bus - VW buss - VW van - Volkswagen - bohem - hippie - hippiebuss - hippievan